En mördarkatts dagbok
•
En mördarkatts dagbok. Det kan ju låta som värsta skräckboken men denna är faktiskt mest rolig. Är det någon som har katt hemma kanske ni märkt att den nån gång dödat ett djur, Kanske en fågel eller mus eller så. Det är ju faktiskt en instinkt katter har. Det är naturligt för dem
Tuffy är Ellies och hennes familjs älskade katt. Men på senaste tiden har populariteten börjat avta. Faktiskt mer och mer för varje dag. För kattens mordiska instinkter börjar gå över styr.
Tuffy är alltså en familjekatt som liksom har sina kattinstinkter eller jaktinstinkter i behåll. Då och då händer det att Tuffy belåtet kan visa upp en och annan mus, något som hans familj däremot inte verkar ha någon som helst förståelse för. Och när Tuffy, stolt som bara den, har med sig en fågel, ja då gnälls det ännu mer! Lillmatte Ellie bara gråter och pappa bara blänger. Och mamma, hon oroar sig mest för sina petunior. Det är precis som att Tuffys familj inte fattar att han faktiskt är KATT!
Tuffy är Ellies och hennes familjs älskade katt. Men på senaste tiden har populariteten börjat avta. Faktiskt mer och mer för varje dag. För kattens mordiska instinkter börjar gå över styr.
Tuffy är alltså en familjekatt som liksom har sina kattinstinkter eller jaktinstinkter i behåll. Då och då händer det att Tuffy belåtet kan visa upp en och annan mus, något som hans familj däremot inte verkar ha någon som helst förståelse för. Och när Tuffy, stolt som bara den, har med sig en fågel, ja då gnälls det ännu mer! Lillmatte Ellie bara gråter och pappa bara blänger. Och mamma, hon oroar sig mest för sina petunior. Det är precis som att Tuffys familj inte fattar att han faktiskt är KATT!
Och när grannarnas kära kanin Stampe släpas in i huset blir det hela till ett stort problem för hela familjen. Vad ska grannarna säga? För att lösa Stampeproblemet måste de komma på en riktigt bra lösning.
•
Tänk dig enstaka katt såsom berättar ifall sitt kattiga liv. samt tänk dig sedan för att den katten har enstaka ton inom sitt berättande som bäst kan beskrivas som enstaka blandning mellan typisk tonåring och Fredrik Backmans blogg? Då äger du Tuffy i En mördarkatts dagbok.
Det är ej någon gullegullig katt à la Pelle Svanslös noggrann. Nej - detta existerar en sann katt. ett katt vilket jagar små djur eftersom katter faktiskt är rovdjur:
Det är ej någon gullegullig katt à la Pelle Svanslös noggrann. Nej - detta existerar en sann katt. ett katt vilket jagar små djur eftersom katter faktiskt är rovdjur:
"Okej, okej. Så skjut mig. Jag dödade fågeln. Hallå, jag är enstaka katt. Det är mer eller mindre mitt jobb att krypa omkring inom trädgården samt jaga gulliga små pippifåglar som knappt klarar från att flyga från den ena häcken till den andra."En kattdjur som gärna släpar in sina byten och lägger dem vid mattan inom vardagsrummet således att fläckarna efter blodet inte går att erhålla bort. ett katt likt knycker tillsammans med svansen åt tillsägelser samt ger jobbiga människor "jag-bryr-mig-inte"-blickar för för att sätta dem på område. En kattdjur som ej riktigt begriper sig vid varför människorna äntligen bör skaffa kattdjur när dem ändå bara gnäller vid allt den gör (lägger sig vid blommorna, gräver i rabatterna, drar in möss samt annat, smutsar ner):
"Gnäll, gnäll, gnäll, gnäll. Jag fattar ej varför dem ens äger en ka•
En mördarkatts dagbok av Anne Fine är en härlig liten bok om katten Tuffy som anklagas, i vissa fall rättmätigt, för att ta livet av små djur. Boken är hans dagbok/försvarstal, med stycken som går ungefär: Okej, okej. Jag dödade fågeln. Så skjut mig. Hallå, jag är en katt. Men vad skulle jag göra, den praktiskt taget landade på min tass, den hade kunnat göra mig illa.(minnestolkning, boken är tillbaka på biblioteket). Fågeln följs av en mus och sedan en kanin, och kattens familj betraktar honom alltmer som en brottsling. De försöker göra sitt bästa för att gottgöra hans brott, allt till kattens förvåning och förnöjelse. Gillar hur osentimentalt katten betraktar sin familj, han har ingen större förståelse för sin lilla ägarinnas tårar över en okänd mus utan tycker att hon är ganska fjompig och dessutom gråter hon ju ner hans päls så han nästan drunknar
Boken är kort, 56 sidor med bilder av Emma Göthner, och inte alltför svår att läsa själv när man har kommit igång lite. Jag hade den som högläsning i min etta, behövde en kort bok innan sommarlovet och den här läste vi ut på tre dagar. Boken är väldigt trevlig att läsa högt, och tydligen även väldigt rolig att lyssn