Dålig relation till pappa
•
Dålig relation till svårt sjuk pappa
Ursprungligen postat av KittenLittle
Hej
Jag har under de senaste åren haft en rätt dålig relation till min pappa. Vi har nära till tidiga tonåren men sen har vi av många olika anledningar tappat kontakten.
Jag har under många år känt mig övergiven och bortglömd av honom och de senaste åren har vi inte ens träffats en gång om året.
Nu har han blivit svårt sjuk och vi har tagit upp kontakten mer och mer. Det är något jag är väldigt glad över men blir samtidigt otroligt ledsen över att det sker nu när han troligtvis inte har så långt kvar. Jag känner så många känslor på samma gång, ilska och besvikelse är dock väldigt svårt att känna mot någon som är döende. Det ger mig fruktansvärt dåligt samvete.
Samtidigt har jag nu när jag själv blivit äldre mer och mer förstått att livet inte är så lätt, att de allra flesta gör så gott dom kan och vad dom tror är rätt i stunden.
Finns det någon annan som har försökt laga en väldigt trasig relation på ganska kort tid? Hur gjorde ni? Vad hjälpte er?
Förälder är kanske det svåraste jobbet som finns, och oavsett vad du gör så kommer det mer eller mindre bli till olika allvar
•
Har ni också enstaka komplicerad relation till din pappa?
Jag o kin pappa besitter alltid haft en komplicerad relation. idag ser jag honom likt död tyvärr. Alt började när denne o mor skilde sej när jag var tre. Fick bo hos honom varnnan helg, då plats han ständigt full. han hade dåligt samvete för att han lämnat oss, försökte köpa min kärlek. Ge mej presenter, sötsak, upplevelser, allt kändes bara genom skinligt o plågsamt. Så fortsatte det tills jag plats femton. Då flyttade jag till honom pga vissa omständigheter. Mitt livs största misstag. Pappan som jag älskade försvann i identisk stund jag kom tillsammans mina grejejr. Han blev elak, drac varje dygn, anklagade mej för enstaka massa saker, misshandlade mej ordentligt både psykist o fysiskt. Jag blev förtvivlad, visst visste jag för att han ägde problem, dock sånna? denne läste min dagbok o godkände detta jag skrivit genom enstaka namntäckning, ringde soc o kastade slutligen ut mej när jag var sexton. Då blev han återigen den snälla pappan tillsammans dåligt samvete. Jag blev förvirrad, höll mej un
•
Min relation till min pappa har med åren blivit sämre och sämre och nu upplever jag att vi står vid ett vägskäl. Vi har aldrig haft en särskilt nära relation, jag har alltid upplevt att pappa inte ser mig som person eller tar mig på allvar och han kan vara fruktansvärt respektlös.
Min pappa har också haft problem med alkohol så länge jag kan minnas men jag upplever att det blivit mycket värre sedan han skilde sig från mamma och gick i pension. Min pappa förnekar dock detta fullständigt.
Jag träffar pappa en gång om året, när jag besöker hemstaden till jul. Då blir pappa jättefull och otrevlig och vi barn sitter spiknyktra och oförstående medan han skäller på oss för skitsaker och är hånfull och nedvärderande.
I flera år har jag bara stått ut med detta och mått fruktansvärt dåligt varje år när julen nalkats. Men nu är jag 30 år och känner inte att jag har lust att bara uthärda alla jular och gråta i smyg.
Pappa kan också vara väldigt otrevlig på telefon vilket har gjort att jag får ångest när han ringer och att jag inte orkar svara. Jag har försökt att förklara att jag mår dåligt i vår relation. Han lyssnar inte på det, blir aggressiv och klagar på att vi barn inte hör av oss