Garantställning barn
•
Högsta domstolen prövar garantläran
Av tingsnotarien ANDERSSJÖGREN
I uppsatsen behandlar författaren den straffrättsliga garantläran med särskild inriktning vid skyddsgaranter. ett internationell utblick görs mot framförallt gällande tysk riktig. Författaren redovisar de slutsatser som han dragit av Högsta domstolens avgörande, NJA s. , där frågan om ställning som skyddsgarant förelåg alternativt inte ställdes på sin spets. Avslutningsvis presenterar författaren tre typfall som i enlighet med honom ger klart stöd för då en ställning som skyddsgarant är respektive inte existerar för handen.
1. introduktion
I NJA s. ägde Högsta domstolen att testa frågan om A kunde göra sig skyldig mot grov misshandel av B genom sin underlåtenhet för att se mot att B fick den vård vilket han behövde med anledning av enstaka allvarlig brännskada. För för att A inom ett fall som detta förevarande bör kunna behållas ansvarig på grund av sin underlåtenhet att ingripa i en fysiskt orsakssammanhang krävs detta att han intar vilket som inom doktrin kallas för borgen. Frågan gällde därför om A intog en sådan ställning inom förhållande mot B. Tingsrätten fann för att så ej skulle anses vara fallet. Hovrätten kom till motsatt
•
NJA s.
Ett misshandelsbrott kan begås genom underlåtenhet. Fråga om en garantställning har uppkommit i förhållande till ett barn för den som sammanbor med barnet och en av barnets föräldrar.
Solna tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Solna tingsrätt åtal mot M.S. för grov misshandel, synnerligen grovt brott, alternativt vållande till kroppsskada, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning (åtalspunkt 1).
E.E. har från slutet av november till och med den 6 juni varit sammanboende med M.S. på Loviselundsvägen i Hässelby. Under denna tid har E.E:s son L.E., född , varit boende hos dem, till en början under varannan vecka men sedan mars varje vecka, förutom under varannan helg då L.E. haft umgänge med sin far M.E. E.E. och M.E. är båda vårdnadshavare för sonen L.E.
a) M.S. har under tiden slutet av mars till den 29 maj vid ett stort antal tillfällen misshandlat L.E. Misshandeln har främst skett i bostaden på Loviselundsvägen i Hässelby men även skett utomhus på olika platser i Hässelby och Stockholm.
Misshandeln mot L.E. har bestått i att M.S. - - -.
b) M.S. har under tiden den 29 maj till och med den 5 juni på ovan angivna platser misshandlat L.E. vid upprep
•
Underlåtenhetsbrott och garantläran
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Kommissiv- och ommissivdelikt
I svensk rätt delas de olika straffbuden (alltså brottsrubriceringarna) in i vad som kallas kommissivdelikt och ommissivdelikt. Med kommissivdelikt menas sådana brott som sker genom aktivt handlande, bland dessa märks de brott som avser tagande av annans liv så som mord (3 kap. 1 § Brottsbalken, BrB), dråp (3 kap. 2 § BrB), vållande till annans död (3 kap. 7 § BrB) och barnadråp (3 kap. 3 § BrB). De absolut flesta straffbuden är sådana kommissivdelikt. Med ommissivdelikt förstås å andra sidan sådana brott som begås genom underlåtenhet, bland dessa kan exempelvis fyndförseelse i 10 kap. 8 § BrB nämnas. Denna indelning kommer av ordalydelsen i straffbuden. Exempelvis vid mord i 3 kap. 1 § BrB sägs att "den som berövar annan livet, döms för mord…". Denna skrivelse anses principiellt kräva att gärningsmannen har genomfört någon sorts aktivt handlande för att lagens ord ska anses bli mötta. Mot detta kan ställas vad som står i fyndförseelse i 10 kap. 8 § BrB där lydelsen är "fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att tillkännagiva